Skip to content

Kategori: Okategoriserade

2 MÅNADER I INDO!

Hej, hur mår ni? Idag tänkte jag att vi skulle ta tillfället i akt och tänka över det faktum att jag varit i Indonesien i två månader. Det är sjukt på så många sätt.

Framförallt för att det sker nu. Det som orsakat så många ”wow” när jag berättat om vad jag ska göra på sabbatsåret. Det är det som är mitt liv för tillfället. Det är lite konstigt att tänka på. Sedan blir livet inte automatiskt en dans på rosor bara för att man flyr bort från kylan. Precis som hemma innehåller livet sina berg-och-dalbanor. Men det ger onekligen mperspektiv på livet.

Det är därför det är så fint med listor. Det gör att man skapar extra utrymme att reflektera och får sammanfatta månaden som gått. Låt mig presentera månadens lista:

Månadens sämsta minne

Blev sjuk dagen innan vi skulle åka och var illamående, trött och dålig i magen. Jag var tvungen att packa och köpa hörlurar. Situationen blev inte bättre av att jag hann tappa bort min laddare. Hittades dagen efter när jag blev stoppad i säkerhetskontrollen. Den låg tillsammans med virknålen och garnen.

Månadens bästa minne

Alltid svårt att säga det bästa men vi red på djungeln i elefanter och det var helt klart en upplevelse. Eget inlägg om det kommer.

Månadens överraskning

Alla julkalendrar jag har sett. VI följde tre stycken inför julen och alla var på norska. Det var inte så jag föreställde mig livet i Indonesien men det var så det blev.

Månadens utmaning

Leva utan ugn (skratt). I Indonesien säljs bara luftigt, vitt bröd så ajg har stått för produktionen för att få tillgång till bröd med någon form av substans. Men ugnen har varit sönder så vi har fått gå till andra och baka av det. Tydligen har den fungerat i en månad innan de berättade för oss att den fungerade igen. Missförstånd</3

Månadens skratt

Fortfarande mina uttal. Spelar ingen roll om jag snackar indonesiska, svenska, engelska eller norska. Alltid finns det något att kommentera. Vi skrattar åt det. Speciellt när förlängningssladd på norska heter padda.

Månadens vuxenpoäng

Firat julafton utan familjen. Väldigt konstigt och annorlunda men någon gång ska man göra det också. I tillägg ska det sägas att jag haft elva månader på mig att förbereda mig på det. Ser framemot att fira hemma nästa år la familia!

Månadens kulturchock

Vi smakade groda, ödla och orm och det var något nytt. Överraskande gott så länge man kan tänka bort vad det är man faktiskt äter. Konsistensen är det lite värre med.

Månadens ut-på-tur

Halva månaden har bestått av att vara på jullov och resa runt i Indonesien. Hunnit besöka Pulah Wei (fin ö i nordliga Indoneisen), Yogyakarta (kulturella saker som hinduistiska tempel kan man besöka där) samt Bali ( krävs det ens en förklaring?). Uttröttande? Ja! Roligt? Ja!

Men som vanligt finns det inget bä

 

Leave a Comment

Hej från nytt ställe!

Hej från nu! Vi har precis kommit framåt till en ny ö av Indonesiens 17 000 stycken efter att ha varit på jullov i två veckor! Här ska vi bo på ett homestay resten av uppehållet!

Vi bor i en liten landsby och med cykel tar det ca 5 minuter till stranden! Helt underbart med andra ord. Idag har vi ätit lunch på en restaurang där alla surfare hängde. Väldigt gott! Dessutom sa vår lärare att det ägdes av svenskar! Kul det!

Resten av dagen spenderades till att chilla på stranden. På vägen hem stannade vi på Ripcurl och jag fann äntligen en bikini. Sedan återstod bara att cykla hem och duscha innan vi skulle äta igen. En helt ok dag med andra ord!

Ön har överraskat mig! Bra rum, lagom stor by och nära till havet. Jag berättar mer detaljerat en annan dag när jag hunnit utforska mer. Men här tror jag absolut att jag kommer kunna trivas.

Leave a Comment

NYSTART!

Gott nytt år! Denna bloggen har vart lite på paus. Ja, så får man nog säga när inläggen lyser med sin frånvaro. Desto mer aktiv har jag varit på instagram. @hejahedvig heter jag. Följ mig!

Det fina med ett nytt år är att det automatiskt blir som en nystart! Något gammalt försvinner och något nytt tillkommer. Många ger nyårslöften men inte jag. Ingen ide eftersom majoriteten bryter dem. Men jag gillar nystartstänket oavsett.

Jag tänker att 2020 får bli en liten nystart för bloggen! Uppdatera den flera gånger i veckan så ni får se hur jag har det. Framförallt morfar! Han är min trognaste läsare. Dessutom har han inte Instagram.

Visst låter det som en plan? Förutom att inleda det nya året med att blogga så har jag:

-Börjat det nya året på en strand i Bali! Vi fick se helt magiska fyrverkerier. Det fullständigt exploderade av ljus och ljud när klockan närmade sig 00.

-Vaknat upp med dålig mage, huvudvärk och en förkylning som bara blivit värre. Bra start!

-På grund av punkten ovan blev det inte en så lång natts sömn. Tacka vet jag att ta en lite längre powernap! Så nu ska vi vara på banan igen!

Imorgon väntar en heldag inne i centrum på Bali och det ser jag sjukt mycket framemot. Vi ska bada, besöka ticket to the min (hängmattefabrik) samt utforska! Inte helt fel det.

Leave a Comment

EN MÅNAD I INDO

Hej! En månad i Indonesien. Jag tänkte att jag skulle vara som flitigast med att uppdatera när jag var i Indo. Men så har det inte blivit… Det har varit en otroligt innehållsrik månad. Samntidigt har man fritid men så ska man vara social, sova tillräckligt många timmar, utforska Medan, ta det lugnt… listan kan göras lång. Bloggen har inte varit min högsta prioritet på listan som ni märker.

Hursomhelst har jag varit exakt en månad i Indonesien idag och det firas med en lista. Såklart. Precis som jag gjorde efter en månad i Norge. Är ni redo? BRA!

Månadens bästa minne

Väl medveten om att jag inte svarar på mina egna frågor så skulle jag vilja säga helheten. Jag har blivit så väl mottagen, teamet fungerar, maten går att äta, maten är god. Jag trivs och tur är väl det.

Månadens sämsta minne

Öh…kanske alla dåliga toaletter man gått på. Det är ingen självklarhet i Indonesien att toaletten är städad eller har toapapper och tvål. Mvh tjej med pappersnäsdukar och handsprit i väskan.

Månadens överraskning

Hur mycket uppmärksamhet man får som ”vit”. Har tappat räkningen på hur många gånger jag ställt upp på ett foto. Det är väldigt konstigt att få så mycket uppmärksamhet på grund av sin hudfärg. Det är knappast något jag kan styra över.

Månadens utmaning

Tröttheten. Man blir så trött av att ställa om till allt som är nytt, resa på nya ställen, anpassa sig, ny tidszon osv. Jag har iallafall märkt att jag blir det. Men jag märker att den har blivit mindre efter en månad så det löser sig med tiden. Man får bara ha tålamod.

Månadens kulturchock

När jag smakade duriangodis. Det toppar nog det äckligaste jag smakat. Durian är en lukt som luktar pyton men som alla i Indonesien älskar. Alla utom jag då…

Månadens skratt

Alla i Indonesien är besatta av ens realtionsstatus. Det finns tre sätt att säga nej  på på indonesiska.

-tidak (aldrig)

-bukan (förnekelse)

-belum (inte än)

På en ungdomssamling satt vi i små grupper och pratade med barnen. Ett barn frågade om jag var i ett förhållande. Jag svarade med tidak. Det lockade många skratt.

Månadens vuxenpoäng

Jag känner mig otroligt vuxen när jag åker och storhandlar för gänget. Generellt är det nog jag som tar mest ansvar för maten. Kanske inte så konstigt med tanke på att jag frivilligt bakar allt bröd. Det går att få tag bröd men det är in princip bara luft.

Månadens ut på tur

Varit på en vulkan, i Malaysia, på en ö som såg ut som ett paradis och i orangutangernas djungel. Det är svårt att välja men jag får nog ta orangutangerna. Det var en sådan makalös upplevelse.

Leave a Comment

Bukit Lawang

Nej men hej hej hej! Denna veckan var första veckan med en helt fri helg. I vanliga fall brukar det obligatoriska bestå av kyrkobesök på söndagen. Inte speciellt betungande alltså, förutom att man måste komma upp på morgonen. Även denna söndag var vi tvungna att stå upp tidigt. Vi var nämligen på Bukit Lawang.

Bukit Lawang är ett av två ställen i hela världen som har vilda orangutanger. Det finns ca 70 000 orangutanger i hela världen. Dessutom förökar de sig vart åttonde år. Det märks att det har blivit en turistgrej. Här var de för ovanlighetens skull bra på engelska.

Vi kom dagen innan eftersom vi skulle upp tidigt. Då tog vi det lugnt och badade. Dessutom hyrde vi däck för att rafta ner för älven. Hela 10 kr kostade det och det var mkt nöje för de pengarna. Fint var det också, som det så ofta är i Indonesien.

Lördagen var bra men söndagen var hela anledningen till att vi kom. Att vakna 6:10 är okristligt tidigt för en söndagsmorgon men vissa uppoffringar får man göra här i livet.

Vi stannade på ett ställe i utkanten av djungeln för att äta frukost. Sedan gick vi förbi gummiskogen. Visste ni att gummi kommer från träd? Det är sådant jag känner att jag borde ha koll på. Jaja, nu har jag det.

Sedan gick vi och gick och gick och gick. När vi hade gått i 1,5 timma började jag bli lite orolig. Orangutanger bygger nya bon varje dag så de förflyttar sig i djungeln. Trots att guiderna är erfarna så är det ingen garanti att man ser dem. Men två minuter senare gjorde vi det!

Hej kompis! Ser ni hur fina dem är! Vi lockade ner dem med hjälp av banan. Här var det en mamma och hennes unge.

Vi hade inte tröttnat så vi gick vidare. Svettigt var det! Jag tycker det är varmt i Medan där vi bor, men det är ingeting mot djungeln och dess luftfuktighet.

Hej kompis nummer två. Förstår ni hur lyckligt lottade vi var som fick se ledaren av flocken? En tung bjässe på 100 kg. Varsågod för vattenmelonen.

Så här såg det ut typ hela tiden. En orangutang och en två tre kameror och mobiler. Totalt såg vi sju orangutanger på turen. Hur många uppdateringar det blev på instagram/snapchat/Facebook vet jag inte.

Pausade med fruktstund efter tre timmar i djungeln. Välbehövligt och gott!

Ett trött gäng väntade på Nasi goreng i över en timma på restaurangen. Men när det är det sämsta på turen vet man att det har varit riktigt bra.

Avslutar med 100 miljoner bilder på orangutanger:)

Leave a Comment

Uppdatering på Indolivet.

Jamen nu har jag bott här i över tre veckor. Livet här känns som ett helt annat liv. Det är det också. Jag tror att det är det som gör att det känns som att tiden går så fort. Det är hela tiden något nytt som sker. Men det känns konstigt att tänka på vad jag gjorde för en månas sen. Det känns avlägset.

Första veckan var det mest praktiska saker som skulle fixas. Ta ut pengar (cash is king är mottot här), köpa kontantkort och ladda ner grab (tänk foodora). Vi hann med en tur upp på en vulkan för att lära känna varandra.Vi drog också till Malaysia för att fixa visum. Lugn start? Tänkte väl knappast det.

Andra veckan då? Nu snackar vi språkskola. Vi har två timmar varje dag plus praktiska läxor. Snacka med chauffören, på restaurangen, ja alla du möter på helt enkelt. Ju fler desto bättre. På eftermiddagen var det bibelundervisning eller genomgång av upplägg osv. Plus att de som är utsända här tagit emot oss väldigt väl. Lär känna språket, staden och människorna är en väldigt bra sammanfattning.

Tredje veckan var Mentawaituren. Den var så upplevelserik att den fick ett eget inlägg. Väldigt bra för annars hade det här inlägget blivit väldigt långt.

Efter Mentawaituren fick vi lite ledigt. Skönt för ett slitet gäng.  Idag är det lördag och vi ska ta oss ut i djungeln och se vilda orangutanger. Det glädjer jag mig enormt mycket till. Det finns bara två platser i världen med vilda orangutanger. Efter det väntar en vecka till med språkskola. Det glädjer jag mig inte riktigt lika mycket till. Men ni kanske förstår varför.

Leave a Comment

MENTAWAI

Förra veckan var vi på Mentawai. En ö på Indonesiens västkust. Det var en vecka med en salig blandning av badning, möten, undervisning och fotboll. Allt toppat med sol, regn och värme. Indonesienlivet<33

Vi kom till Mentawai förra torsdagen men resan började redan på onsdagen. Dags att ta flyget. Jag har gjort fem flygresor på två veckor nu och det skrämmer mig lite. Flyget tog en timme vilket är perfekt för en powernap. Väl framme checkade vi in, åt och sov.

Tidig uppgång blir det när båten går klockan sju. Den vill du inte missa för den går bara två gånger i veckan. Många vågor senare, lite illamående och tre och en halv timma senare var vi framme.

Nej men titta så vackert! Mentawai är inte bara väldigt vackert utan också väldigt fattigt. Man ser på människorna att livet är väldigt mycket mer slitsamt här. Tänder som saknas och utslitna tröjor som fortsätter användas. Människor som tappat räkningen på hur gamla de är. Som ser ut som 60 men likaväl skulle kunna vara 40. Samtidigt hörs skratten och man möts av en stor värme.

Dagarna såg ganska olika ut. Första dagen åkte vi till ett internat och spelade fotbollstennnis. Andra dagar hjälpte vi till med fotbollsträning. Vi deltog i massa kvällsmöten och hann vara turister lite emellanåt.

Här ser ni lördagen till exempel.  Åka båt i floden. Det var så fint att se Indonesien från båten, dricka nyskrödad kokosnöt och bada. Dessutom blev vi hembjudna till någon kontakt som bjöd på nyfångade krabbor. Min dag var gjord!

Bada får man också göra på ett sånt här paradis. Kom ihåg solkrämen människor för allt i världen Tja, eller mer passande är att byta ut människor mot Hedvig för jag är jättebra på att bränna mig. Brände mig första dagen och sedan hade jag solkräm vart jag än gick.

Vita människor är lite som spöken här. Väldigt ovanligt. Räcker att gå tio meter så har någon sagt hej. Eller så sitter du bara utanför dörren. Folk kommer heja. När vi åkte runt med jeepen vinkade folk från gatan, skolgården, verandan och affärerna. Snälla säg att vi kan införa lite mer av den kulturen i Sverige.

Boendet då? Vi bodde i ett litet hus och det var primitivt. Men när man är inställd på det på förhand så blir det en upplevelse i sig. Jag sov mina bästa nätter på Mentawai, trots att jag sov på en tunn, tunn madrass utan AC. Plus att jag väcktes av grannen som spelade karaoke varenda morgon (och kväll). Man vet att man är sliten när man lyckas sova nio timmar under de omständigheterna. Att äta kyckling och ris två gånger om dagen tja…det var gott. Jag var otroligt glad över att få lokal indonesisk mat.

VI hade ett program men det finaste tror jag var de små, spontana sakerna. Att fascineras i hur alla stämmer in med full kraft i sången i kyrkan. Att gå ut och spela volleyboll med kidsen som springer runt på gatan. Att se på stjärnhimmel och samla snäckor.

Nu är jag tillbaka i den riktiga världen igen. Där det finns täckning och där man kan äta hamburgare. Där man kan gå på bio och tvätta sina kläder. Där man inte behöver sitta på huk för att gå på toa.

Mentawai! Du fick mig att inse att livets självklarheter inte är självklara!

 

 

 

Leave a Comment

Ett snabbt hej!

Här har det varit tyst! Vi (dvs teamet) har precis kommit tillbaka efter en vecka på Mentawai. Klockan är 22:12 här och jag ligger i hotellsängen. Imorgon ska vi flyga tillbaka!

Efter en vecka på en ö utan riktig säng, dusch, toalett och täckning är det skönt att komma tillbaka till livets alla bekvämligheter. Med hjälp av en tunna vatten och en skopa tvättade vi bort sand, svett och solkräm ute på ön. Dagens dusch var därför en som jag värderar högt!

Att leva utan internet gick mycket bättre än vad jag trodde. Det var skönt att bli bortkopplad från alla uppdateringar. . Åh andra sidan hade vi ett schema med mycket aktiviteter varje dag vilket säkert bidrar till att man inte märker av det på samma sätt.

En annan gång ska jag berätta mer om fotbollen vi spelade, mötena vi deltog i och alla människorna vi mötte. Hur bra mottagna vi blev och hur gott kyckling och ris är när man äter det två gånger om dagen. Men nu ska jag sova. Frukosten är klockan 7:00 och jag är minst sagt sliten.

Leave a Comment

Sju saker jag lärt mig i Indo

Nej men hej! Jag har bott i Indo i snart två veckor nu. Det är lärorikt, varmt (30 grader varje dag!!), svettigt och nytt, nytt, nytt. Just när saker och ting är nya brukar det innebära att man lär sig saker som man inte kunnat tidigare.

Vad är det då jag inte visste tidigare men som nu har uppenbarats för mig? Låt oss kolla på min prydliga lista jag skrivit:

1. Motsvarigheten till foodora heter Grab eller Gojek i Indonesien! Hemkörning kostar vanligtvis 3-6 kronor. Otroligt användbart!

2. Tro inte att gröna, ovala saker i dina nudlar är små, indonesiska sockerärtor. Det är det inte. Det är chili.

3. Indonesisk trafik är ja, låt oss säga, ett organiserat kaos jämfört med Sverige. Den högsta hastigheten jag åkt i är 60 km pch bara det säger väl något.

4. När man går på toa finns det sällan något papper. Däremot finns det en rumpdusch att använda. Ha alltid med dig pappersnäsdukar i handväskan.

5. När du vill gå över gatan behöver du inte leta efter övergångsställe. Sträck upp handen i luften, vifta lite och bilarna kommer sakta ner för dig. Kom ihåg att göra det med höger hand för den andra handen torkar sig vissa med efter toabesök. (OBS! Jag är inte en av dem).

6. Vita människor är väldigt ovanligt här. Misstänker att jag är med på otaliga mobiltelefoner och instagramprofiler på grund av alla foton som tas.

7. Presenterar mig som Heddi här eftersom det är lättare för indoneser att säga. Två gånger på cafe har jag fått den fantastiska stavningen Hedick! Livet leker!

 

.

 

Leave a Comment

Brödbak i Indonesien

Det tog en vecka. Sedan satte jag igång med brödbak. Det var ganska bra jobbat tycker jag. Jag har inte så mycket som lyft ett finger när det kommer till att  baka/laga mat under den senaste veckan. I vanliga fall brukar jag ju ordna ett eller annat minst en gång om dagen. Det kan handla om att baka frallor till kvällsmat, laga pannkakor eller bara steka ett ägg. Man kan förstå att jag har abstinens.

Huset vi bor i har inga decilitermått så jag fick improvisera. Tre skålar med vatten och mer än 1,5 kg mjöl. Degen blev lös men till slut orkade jag inte röra ner mer mjöl. Så då fick det bli en lös deg. Vi har knappt 30 grader här vareviga dag. Inte perfekt om du hatar att vara svettig. Helt perfekt när du vill ha liv i din deg. Denna gången ville vi ha alternativ nummer två!

Huset vi bor i har en ugn men den fungerar inte. Därför gick vi till några vi känner för att baka av brödet. Inget konstigt alls att gå med två kastruller med bröddeg på gatorna. Men det gick fint. Under tiden som brödet bakades lekte vi med parets barn. En lös deg kräver mycket stöttning för att bli högt och fint. Därför bakades brödet av i en kastrull utan lock samt en gryta till en riskokare. Tips!

Visst ser det bra ut! Jag hade i det i en hel timma för att vara säker på att det inte skulle bli undergräddat. Det blev det inte heller och tur var väl det!

Igår var vi och storhandlade och då passade jag på attslänga ner mjöl i kundkorgen. Mer brödbak kommer det bli här I Indonesien.

Leave a Comment