Skip to content

Jag har aldrig känt mig så svensk…

 

Jag har aldrig känt mig så svensk som i Norge. Det låter kanske paradoxalt men så är det. När man är i en annan kultur blir man automatiskt medveten om allt som avviker från det ”normala”. Det vill säga Sverige i mitt fall.

Jag har aldrig känt mig så svensk som när jag är i affären och kollar priserna på choklad. Eller när jag smakar brunost på kex och grimaserar. Svenskheten blir tydlig när vi snackar intagningspoäng till läkarlinjen och när någon frågar vad jag gick på gymnasiet. För hej, systemen är utformade på ett annat sätt jämfört med Sverige. Jag har ingen koll längre.

Jag har aldrig känt mig så svensk som när jag pratar svenska i Norge. När alla skrattar för att jag säger varulv. Ytterligare ett ord som jag uttalar lite annorlunda. En morgon glömmer jag att använda det norska ordet ”skiva” och får genast frågor: ”Va? Säger ni mackor i Sverige? Är det här en macka?” Att jag bakar kladdkaka och folk tror att det är brownie.

Jag har aldrig känt mig så svensk som när folk frågar hur det fungerar i Sverige. Är det stor skillnad på dialekter? Allt godis är så billigt. köper man inte jättemycket då? Hur jag svarar att jag inte tycker att det är Sverige som är billigt utan Norge som är dyrt. Hur jag bekräftar att is heter glass på svenska och att jente heter tjej. Efter ett tag börjar jag få ett standardsvar när jag ska förklara var i Sverige jag bor. Frågor som visar på ett intresse för Sverige. Samtal jag aldrig hade haft i Sverige.

Jag pratar mindre svenska, befinner mig mindre i Sverige och har aldrig tidigare känt mig så svensk. Det är det som kulturella skillnader innebär i praktiken.

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *