Skip to content

Veckans största utmaning

By Eib – Own work, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3721666

 

På skolan har vi något som kallas 10på10. Det är en jättekort andakt som hålls av oss elever på skolan. Man kan dela en bibelvers, berätta något, sätta på lovsång. Det är helt upp till dig själv. Varje tisdag och varje torsdag klockan 21:50, därav namnet. I tisdags var det min tur.

Känslorna bestod av 73% nervositet, 10% pepp och 17% vad håller jag på med. Jag ångrade att jag sagt ja från första början.

Det är värt att påpeka att jag gått i retorik, varit barnledare, tagit ansvar i klassen samt varit tränare i fyra år. Det här med att prata inför folk brukar gå av bara farten. I Sverige.

Jag var inte så orolig över att hålla själva andakten. I egenskap av fd tränare är jag van vid att hantera barn som göra baolsut allt jag sagt åt dem att de inte skall göra. Det är lite högre utmaningsnivå än 40 tysta norrmän. Min största oro var istället att folk inte skulle förstå tillräckligt mycket av vad jag skulle säga. Tråkigt om man förbereder något och sen kommer huvudpoängen bort på vägen för att man pratar för snabbt.

Men, det gick fint. Såhär i efterhand hade jag kunnat skippa hälften av nervositeten. Jag pratade roligt (långsamt) och svorsk (yep, Google translate var med på ett hörn) om prestationsångest. Nu när det är gjort känns det som jag tagit ett steg uppåt på trappan och är redo för en ny norsk utmaning. Vi får se vad det blir!

 

Be First to Comment

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *